Inte så vanlig morgon ...

I morse vaknade jag på att maken och barnen kom vid min säng med den vackraste röda cykeln, som jag vet. De sjöng till mig och jag fick denna, länge drömt och önskat cykeln, som jag aldrig verkligen trodde, att jag skulle få. En finsk retrocykel, Jopo. Här kan du läsa hela storyn om Jopo.

Vi har köpt redan fyra Jopo's. Äldsta sonen har fått två, en limegrön, som blev stulen bara efter några månaders användning och en svart Jopo, som han har lyckats behålla. Äldsta dotter har en pink Jopo, yngsta sonen har också en svart. Mellanpojken har inte fått sin Jopo ännu, och lillprinsessan ska få sin på nästa vår, när hon blir tillräcklig stor att kunna åka Jopo. Och nu, denna min, är den femte.

Och här vill jag berätta en händelse från förra veckan. På tisdag kom yngsta sonen hem från skolan gråtande och alldeles deppig. Hans Jopo hade blivit stulen. Den var inte låst, och någon hade tagit den. Inga andra cyklar hade försvunnit från skolgården. Vi letade efter cykeln i två dagar, meddelade skolan om stölden, och - kristna som vi är - bad till Gud att hjälpa till att hitta cykeln. På torsdag kväll, när jag lade barnen till sängs och läste aftonbön, bad yngsta sonen, att kunna hitta sin cykel. På fredag morgon fick maken ett samtal från en pensionerad polis, som hade lagt märke på en öppen dörr vid ett tomt hus, och gått in för att checka, varför var dörren öppen och hittat pojkens Jopo gömt därinne. Pojken fick svar på sitt bön och cykeln tillbaka. Vi all ablev väldigt glada och tacksamma.

Jopo's färger är härliga, och retrostylen, jag bara älskar den. Jag drömde om en röd Jopo för mig själv, men trodde faktiskt att det ska bara vara som ett dröm. Men i morse fick jag min egen röd fincykel.

Tack kära maken för en riktig överraskning! Älskar dig, som du vet!